Sotarskolan publiceras utan ett etablerat förlag. Nu när boken i stort är klar kan det vara läge för några ord som en dåres försvarstal om varför jag inte går till ett förlag med mössan i handen och ber om att få bli publicerad. Är Sotarskolan inte tillräckligt bra? Jodå, Sotarskolan är tillräckligt bra för att möta en läsekrets. Den springande punkten är hur stor den läsekretsen är. En förlagsredaktör söker nästa storsäljare och accepterar därmed bara material som passar bredast möjliga köpekrets. Det måste vara bra material, självklart, men det räcker inte. Det måste också kunna sälja mycket. Därmed måste man som författare ägna tid och kraft åt att anpassa sig till förlagets behov av god kvartalsekonomi.
Vet ni vad? Låt oss skita i förlagets kvartalsrapport, ni och jag. Jag publicerar själv och riktar mig till dig som just den här boken passar perfekt till. Du som inte nöjer dig med att läsa det som redaktörer tror att många tycker om. Många kommer säkert att tycka att Sotarskolan är kass – så är det med all kreativ verksamhet. Men några få kommer att älska den. Det är det lilla fåtal hela Piratpensionat Produktion riktar sig till. Det är du och dina vänner som kommer att vilja läsa Sotarskolan och det är därför som du har rätt att både bearbeta och sprida allt material du hittar här. Fri kultur FTW.
Så. Inledning och baksidestext till Sotarskolan är klara. Nu skall
jag ägna lite tid åt att hitta stavfel, och sedan en bra Print-On-Demand
för hjälp med formgivning och tryckning.
