Den här historien har paus. Henrik tog över, så Pensionatet får vänta.
(2015-10-27)
Vi föds ensamma och vi
dör ensamma. Därför skulle det nog komma som en stor överraskning för de flesta
av oss att vi faktiskt inte är ensamma. För Carina Ådahl var det något av en
chock att inse att hon dessutom förväntades göra något åt det.
Härom veckan satte jag igång ett nytt projekt. Jag deltog i en diskussion på nätet om multimedialt berättande och fick en idé i knät. Collaborative creation for the win. Alla planer i den diskussionen övergavs i det ögonblicket. Det blev en ny historia som kräver att få bli berättad och ett nytt bokprojekt. Jag kallar det Skördetid. Jag räknar med att skrivandet kan leda mig vart som helst, precis vart som helst, långt från mina ursprungliga planer. Det har det faktiskt redan gjort. Nå, det är bara att hänga på. Jag skriver får jag se, jag skriver får jag se.
Den allra senaste versionen har ni här:
Det är höst. Skördetid. Välkomna att följa med på resan.
Senaste ändring: 2013-11-14.
