Välkommen till Piratpensionat Produktion!

Tro det eller ej, men nu är Sotarskolan också klar. Till slut. Inga fler stavfel att ändra. Ännu en kreativ process avslutad. Nu hittar ni boken nedan.

Så här kan vi ju inte hålla på goa vänner. Tur att det finns fler kreativa processer att ägna sig åt. Den här till exempel, till Vetenskapsfestivalen. Slutversionen börjar ta form.

Senaste revidering:
2017-02-03. Skummade för att hitta en beskrivning jag vill återanvända. Upptäckte 7 stavfel.
2013-07-04. Läste boken högt för stora lillgrabben. Upptäckte 32 stavfel.

Sotarskolan publiceras utan ett etablerat förlag. Nu när boken i stort är klar kan det vara läge för några ord som en dåres försvarstal om varför jag inte går till ett förlag med mössan i handen och ber om att få bli publicerad. Är Sotarskolan inte tillräckligt bra? Jodå, Sotarskolan är tillräckligt bra för att möta en läsekrets. Den springande punkten är hur stor den läsekretsen är. En förlagsredaktör söker nästa storsäljare och accepterar därmed bara material som passar bredast möjliga köpekrets. Det måste vara bra material, självklart, men det räcker inte. Det måste också kunna sälja mycket. Därmed måste man som författare ägna tid och kraft åt att anpassa sig till förlagets behov av god kvartalsekonomi.

Vet ni vad? Låt oss skita i förlagets kvartalsrapport, ni och jag. Jag publicerar själv och riktar mig till dig som just den här boken passar perfekt till. Du som inte nöjer dig med att läsa det som redaktörer tror att många tycker om. Många kommer säkert att tycka att Sotarskolan är kass – så är det med all kreativ verksamhet. Men några få kommer att älska den. Det är det lilla fåtal hela Piratpensionat Produktion riktar sig till. Det är du och dina vänner som kommer att vilja läsa Sotarskolan och det är därför som du har rätt att både bearbeta och sprida allt material du hittar här. Fri kultur FTW.

Så. Inledning och baksidestext till Sotarskolan är klara. Nu skall
jag ägna lite tid åt att hitta stavfel, och sedan en bra Print-On-Demand
för hjälp med formgivning och tryckning.

Ett år senare, och Sotarskolan är klar. I alla fall version 1. Vi får väl se hur mycket språkliga ändringar som krävs. Men intrigen är klar, liksom dialog och persongalleri. Hela boken och ett smakprov hittar ni nedan. Licensen är Creative Commons by-nc-sa, så det är bara att sprida för den som vill. Fri kultur!

Nöjd jag blir med att ha kommit så långt. En idé som blev en historia som bara krävde att få bli berättad. Vad jag bara älskar att skriva in en alldeles vanlig snubbe i bisarra situationer. Förlåt, Elias, käre vän. Du förtjänar bättre. 🙂

Scen 5

”Och en stöld. Jag vill anmäla
en stöld också.”

De båda poliserna gav varandra
en snabb blick och avbröt sin nedpackning av diktafon, anteckningsblock och
kaffemuggar.

”Jaha”, suckade Klint, som var
den korte och brede av de båda poliserna, och satte på diktafonen igen.

Anteckningsblockblädder.

”Du vill anmäla en stöld. Och
vad är det som saknas?”

”En burk medicin. Piller.”

”Piller.”

Krafs, krafs, penna mot papper.
Den tveksamma tonen hos den långe polisen vibrerade ända ner i bordsskivan.
Fast det fanns en nyans i rösten av undertryckt intresse som jag inte lade
märke till förrän det nästan var för sent.

”Vad för slags piller?”

Host, harkel. Ahum. Därefter två
takters paus. Dirigenten räknar tyst för sig själv. Tre, fyr.

”Vad för slags piller, sa jag.”

Ny paus. Tvekan. Beslut.
Amenvafan. Åt helvete med alltihop.

”Paradoxin. Mot elakhet mot
barn.”

Sotarskolan är nu inte så långt från att bli färdig i en första version. Min ambition är att vara klar med den när semestern är över, och att ägna höstkvällarna åt att finslipa. Precis som Båtsman Brännings Piratpensionat ges Sotarskolan ut med Creative Commons-licens. Fri kultur! Gillar du inte slutet kan du därmed skriva om det och läsa in boken för radio om du vill. Eller så hittar du på något annat – kanske bara laddar ner boken och läser den. Under tiden du funderar över det skall jag skriva färdigt min version. Boken skrivs precis här, här ligger det som är skrivet oavsett skick.

De senaste nätternas arbete har sett en oväntad grävling och en lika oväntad järnvägsstation födas, och ny dialog mellan en naken kvinna och en förvånad lärare. Vi har också namngivit ett antal ovanliga bakterier och förklarat den nakna kvinnans motiv.

När de till slut hade hittat rätt man visade han sig vara en idiot. Det är första meningen ur Sotarskolan, eller Du skulle ändå inte tro mig, det senaste projektet i min byrålåda, som tack vare social media och Creative Commons (kolla mitt gästbloggade där) inte är någon byrålåda. Sotarskolan pågår här, precis här! Det mesta kan ändras i denna första version av händelserna, utan så mycket miljöbeskrivningar. Den har inte ens slutet färdigskrivet mer än i grova drag i form av enstaka nyckelreplikskiften och beskrivningar. Men ju längre den utvecklas, desto mer blir jag peppad på att låta berättelsen skriva sig klart. 🙂

Jag behöver er hjälp! Det nya projektet efter Piratpensionatet kommer att heta Sotarskolan. Det är en vuxenbok, utan musik – jag förväntar mig att den skall ta en ton av absurditet, surrealism och humor. Som vanligt något om kampen mellan det onda och det goda. Det utspelas i Göteborg, i nutid och protagonisten är lärare eller forskare, som får erbjudandet att bli rektor för den minsta och mest oansenliga av hantverksskolorna – Sotarskolan, som visar sig vara en täckmantel för … något jag skall berätta senare.

Ännu har jag inte ens ett namn på min protagonist, så det finns lite tänkande att göra. Så fort jag satt namn på karaktärer och miljöer och gett dem saker att göra berättar jag det här. Senast jag saknade ett namn kom Lena på Konrad Krabba, komplett med pickelhuva och allt. Konrad är svårslagen som karaktär, minst sagt. Men kanske har du ett namn på lager? Ge mig ett tips! Vad heter forskaren i Sotarskolan?