Jag har just lusläst den allra senaste layouten från Robban på Båtsman Brännings Piratpensionat, lyssnat igenom musiken och sett noga på alla Pernillas underbara bilder.
Det är faktiskt ett spännande allkonstverk vi skapat. Jag tänker inte minst på all musiken (ladda ner här alla låtarna i en mapp på 78 MB). Om det bara är ett enda barn därute som uppskattar allt detta vore det … magiskt. Vi har ju redan testat minimusikalen, och det gick ju bra. Men det är boken som ligger mig närmast om hjärtat. Det var där allt började, med en idé om en elak hjälte. Med fyra märkliga rader rim som blev en sång, som blev en värld, som blev en barnbok.
Här sitter jag och vaktar på min grav
Där kommer du, och då så bär det av
Jag skuttar upp och gör en liten dans
En vålnad du inte trodde fanns
Bilderna är klara. Det sista ackordet i Anders fantastiska musik är inspelat sedan länge. Nu är också mina allra sista kommentarer ivägskickade. Några stavfel skall fixas. Några rader som råkat hamna på fel sida. Därefter skall vi trycka boken och be FFKP att ladda upp den slutliga versionen. Sedan är det upp till er vad som skall hända. Fri kultur. Gör vad ni vill. Kristian gjorde till exempel en eBook – helt fantastiskt!
Det går runt i huvudet på mig. Det är över. Självklart vill vi göra fler minimusikaler och spelningar, högläsningar och ett releaseparty. Självklart. David och Sissela förtjänar att möta er därute. Konrad Krabba behöver en anledning att putsa sin pickelhuva. Men det finns inte mer att kreativt för mig att göra med själva berättelsen. Jag ser mig i spegeln och tänker att det är som ett annat liv; när Båtsman Bränning inte hade börjat snurra i mitt huvud ännu. När David och Sissela ännu inte hade upptäckt sitt livs läxa:
Så du är inte rädd för nå’t
Så du vågar jaga en drake från hans slott
Det är inte mod, eller hur
Mod är att va’ mörkrädd men ändå ge sig ut
Jag vet att det är få av er därute som har läst om David och Sissela. Men för mig är det stort, riktigt stort. En nästan fem år lång kreativ resa närmar sig sitt slut. En ny resa börjar. Och det är helt okej; jag är inte mörkrädd längre.
